My Heartland

En gång är ingen gång, två gånger är en vana .. så det här med självbio börjar definitivt bli en vana!

Oj, oj, nu sker något historiskt! Jag är på bio -- helt själv. Jag har velat gå på bio själv hur länge som helst, och i dag, innan nattjobbet och allt, fick jag tillfälle. Skall se Melancholia. Muntert, som en vän sa. :D I övrigt är jag lite trött, men det är som det är. Blir en snabb sväng hem sedan för lite mat och kaffe, och sedan jobb.

VÄRDELÖSA JÄVLA SKITVÄDER!!! I JULI!!! Jag längtar SÅ tills jag får lämna detta land bakom mig. Jag älskar verkligen Sverige, men har inte något emot att göra det på avstånd. Boende i ett VARMT land.

Jag ligger i min soffa och chillar lite inför andra jobbnatten. Lyssnar på Dissection, dagdrömmer lite och beundrar mig själv. :)

Jag är tokförkyld! Nåja, det är väl egentligen inte värre än en förkylning av normalgraden, men mitt uppe i det blir man ju alltid lite (mer) dramatisk. :) Min fina pojkvän, som kom med naturgodis, choklad, frukt och mineralvatten till mig nyss, har gått i väg för att hämta den starka thaimaten som skall skrämma i väg denna förkylning. Jag har lyckats duka, trots dimma i huvudet. Yay me! :D

Jag mår verkligen skit denna morgon. Några nätters (ur)dålig sömn, två dagars Metaltown, enkommafem timmars bussköande hem klockan fyra på morgonen i iskyla, iklädd kjol och ingen halsduk, två förkylda bekanta, dålig mat .. och en jobbnatt på det .. verkar ha gett mig en förkylning. Jag hoppas kunna bota den med mina goda vänner saltkannan och saltgurglet -- och så sömn på det. En jobbnatt till, sedan kan jag vara hur förkyld jag vill .. mina tre lediga nätter, i alla fall. Nu är det dags för den där sömnen.

Jag och katten har lagt oss för natten (det är en katt på bilden, det är nästan omöjligt att se). Jag börjar jobba nätter om ett par dagar (!) och det var ett helt år sedan sist, så jag börjar så smått rucka på dygnet. Jag har haft JÄTTEONT i magen hela dagen i dag. Aj, aj, min stressmage! Nu ligger jag hopkrupen i sängen och magen skriker, gnisslar och svider. :( Har jobbat lite på min sista hemtenta under dagen, fast i ärlighetens har jag mer TITTAT på den än faktiskt JOBBAT med den. Har i morgon och på söndag på mig, och sedan skall jag helst vara klar. Nu är det bäst att sova, pusshej.

Här har jag nu suttit i några timmar och njutit. Det är verkligen härligt! Jag har ätit tonfisksallad och fikat med kaffe och kolakex. Jag har vandrat runt en stund på klipporna, tittat ut över hela Göteborg och blivit biten av en rödmyra (eller någon annan myra, vad vet jag om myror?). Nu skall jag fortsätta jobba på mina fräknar, i sällskap av "Äcklet" av Sartre. Just en (o)passande bok, haha!

"Min" Glänta till trots var jag efter en stund tvungen att flytta på mig och hitta en plats med sol. (I Göteborg blåser det nämligen konstant.) Här skall jag sitta till döddagar, det är så underbart. Och jag som typ är rädd för naturen, hahaha.

Jag sitter i naturen, på det som alldeles nyligen har blivit min plats. Jag kallar den Gläntan. Här skall jag sitta i några timmar, ta det lugnt, läsa, tänka och skriva lite. Jag har med mig ostsmörgåsar med Oboypulver på (pappa gjorde sådana till oss när jag och min bror var små), varm choklad, kaffe, kex och tidningar. Och filt och drömväskan som jag köpte i går. Den har jag suktat efter i ett helt år. Vilket bättre tillfälle att inviga den än detta?

Jag sitter på balkongen, solar lite och tänker. Året som har varit (läsåret) har bestått av "jag hinner inte träffas just nu, men vi är ju så bra vänner så det går ju bra". Vändpunkten kom för ett par veckor sedan när en av mina närmaste vänner skrev ett mejl där hon berättade att hon blivit volontär för Rädda barnen. Min tanke var "Va?". Hennes plan/önskan att göra något sådant hade jag aldrig hört talas om. Det var då jag insåg att jag inte träffat mina vänner för ett regelrätt samtal på år och dagar, och att detta med att vara så bra vänner att man kan försumma varandra i oändlighet inte håller. Detta ledde så klart in på tankar om prioriteringar, vad gäller både tid och pengar. Jag börjar jobba om cirka tio dagar. Planen från början var jobb+sommarkurs på halvtid, men eftersom detta hade inneburit en sysselsättningsgrad på 146,3 % (sådan är jag, en övermaximerare) har jag bestämt mig för att bara jobba. Man måste ju leva också. Och ta hand om sig själv.

Jag har inte bloggat på hundra år och det är kanske ingen kvar och läser (och jag kanske försvinner igen, vem vet), men här är jag nu i alla fall. Det har varit ett jättejobbigt läsår för mig. Det har varit otroligt mycket stress vad gäller tid, pengar och mängden plugg. Jag har precis dragit i handbromsen. Efter att ha varit konstant krasslig och astrött sedan i höstas och efter att ha balanserat ständigt nära gränsen är jag nu helt slut. Jag sökte vård när tröttheten eskalerade till dimseende och "jag måste gå hem". Min läkare säger att det är stress. Efter några timmars ironiserande över wow, vilket geni han var (det är obligatoriskt), fick jag erkänna att han hade rätt. Just nu känner jag inte att jag klarar av några bestämda tider. All form av planering och framförhållning och pinpointande av framtiden gör mig jättestressad. Jag hade bokat yoga i kväll, men nu ringer jag och avbokar. Jag orkar inte.

Tänka sig, här sitter jag och pluggar .. igen och fortfarande. Jullov, vad är det? Har det varit?

Klockan är 2.22 och jag kan inte sova. Jag la mig vid 22 och sedan dess har jag vaknat tre gånger .. Jag trodde nämligen att höstterminens sista inlämningsuppgift var klar, men tidigare i kväll fick jag -- av en slump -- veta att så inte alls är fallet, utan att en ny delkurs hunnit börja och att inlämning nummer TVÅ (ständigt dessa tvåor) hade haft deadline klockan 09 i morse, måndag. En kurs som jag trodde skulle börja efter jullovet .. Jag trodde helt enkelt att jag för en gångs skull skulle få vara ledig i några dagar, men nej då! Efter en hel termin av deadlines, prestationsångest och allmän stress blev detta bara för mycket. Inte för att jag gjorde något särskilt: jag fick bara sprängande huvudvärk, magvärk, ett illamående utan dess like och blev väldigt trött .. men jag satte mig inte ner och grät uppgivet eller så. Hur som helst kan jag inte sova nu, tankarna snurrar bara om uppgifterna som skall in. Läraren gav mig lite uppskov mot att jag la på "en extra rem". I ärlighetens namn vet jag inte hur jag skall orka. Att läsa två halvtidskurser är helt klart mer än en heltid!